Lund

Nu sitter jag här på översta våningen på UB, precis under taket och blickar ut genom de enorma fönstren på regnet utanför. Det är tomt och tyst här, bara jag och en till. En popkille som även han verkar uppskatta stillheten och den våta grönskan utanför. Det känns inte riktigt verkligt det här. Jag känner mig som hjältinnan i en film som svårmodigt blickar ut genom ett fönster. Det regnar alltid i sådana scener. Egentligen borde jag börja gå. Handla en present till Johanna. Hon har födelsedagsfika ikväll. Men jag vill inte gå. Jag vill sitta kvar här. Just nu känns det som jag skulle kunna sitta här för alltid. Alla har åkt. Eller nästan. Anna Maria är kvar i en vecka till. Jag antar att Sara och Björn är framme nu. Kina. Jag är lite avundsjuk. Petter och Lovisa sitter väl på flyget... Nu är det snart bara Anders och jag kvar.. Fast Anders har ju åtminstonne en bostad. Det är lyx. Jag hade hoppats att jag skulle ha ett jobb nu och en bostad. Det känns lite som ett moment 22. Inget jobb utan bostad och ingen bostad utan jobb..

Jag är i alla fallhelt klar nu. Inte en enda sak kvar. Inget litet arbete. Ingen tenta. I måndags tryckte klart och band in exjobbet. Jag kan hålla det i handen. Det känns bra. Det blev fint. Så nu är det bara det där med att söka jobb. Det hade varit roligt och spännande om jag inte blivit av med lägenheten. Men nu är det lite för mycket för att det vara roligt.

Undra om jag ska gå nu. Jag kommer bli genomblöt. Men affärerna stänger snart och jag behöver en present. Något fint. Det är ju ändå ganska mysigt att krypa in i en filt med en mugg varmt te. Och det blir ju egntligen bara mysigare ju kallare man är.

Det känns konstigt att se alla som skyndar till sina föreläsningar. Alla som myllrar på lth. Jag undrar alltid vart de tar vägen. För det är bara i början av höstterminen det är så. Är det alla nya som inte vågar röra sig på området om det inte sker i grupp? Eller slutar folk helt enkelt att gå till skolan efter ett par veckor?

Nej nu ska jag gå. Varför tog jag inte med ett paraply? Antagligen för att det inte regnade när jag gick hit. Men ändå. Jag borde vara vuxen nu och kunna förutsäga sådant här. Men den kommer väl krypande på en allt för snart. Vuxenheten. .

Annika

C309 lägesrapporterar

Jo, nu är det dags...ännu ett helt meningslöst inlägg om mitt om möjligt ännu mer meningslösa liv! Väntan har varit lång och, ska det snart visa sig, helt omotiverad med tanke på kvaliteten på nedanstående...

Svanöfesten var givetvis precis så rolig som man väntat sig! Hur nu det är möjligt med de skyhöga förväntningar som lätt trissades upp innan festen =) Bildbevis:

Haha..delar av laget Jörgens vänner...
Lovisa posar lite lagom sådär =)


Söta vänner med spagettiben? Och missbildade händer?


Hmmm...roligt som sagt.


Dansanta är ni med...


Ballonger, ballonger


Studie i söta vänner



Detta om detta...

Jag ska ju som sagt åka till ölets och korvens rike i höst. Det innebär att jag måste flytta ur mitt rum, vilket i sin tur leder till att jag måste göra en massa tråkiga saker, vilket altså i sin tur leder till att jag gör detta inlägg istället.

Jag skulle helst älta min ångest över att kära vänner nu verkligen sprids över jordens yta. Jag vet, internet gör att La Paz befinner sig på mentalt gångavstånd eller nåt, Lánzhou i princip kan betraktas som ens eget vardagsrum och hela Sverige inte är mer än några knapptryckningar bort... Men, det hjälper inte!

Istället för att älta ska jag redogöra för
mina planer... Den nionde September flyttar
jag in på:

Ostendstraße 1
761 31 Karlsruhe

En karta säger ju inte mycket, men detta underbara citat från nätet tycker jag är mycket talande...

Tankefabrik med sydländsk atmosfär
Här regerade tidigare markgrevar – idag regerar livsglädjen. Kulturlivet, livsstilen och matglädjen i kombination med stadens vackra läge, atmosfären i parkerna och grönområdena gör Karlsruhe till en mycket speciell stadsupplevelse. Vad stadens unika byggnadsform lovar, infriar också denna badiska metropol: här förenas livets bästa sidor!

Shit, inte lite att försöka anpassa sig till...

Jaja, nu ska jag nog ge mig på nästa bananlåda. Lycka till med allt packande och jobbande och allt sånt. Dags att älta lite för er andra också. Jag hoppas på att det blir långt livligare på bloggen snart, så kan jag sluta göra dessa sporadiska ack så meningslösa inlägg =)

Kram på er alla!