Livet som förvärvsarbetande

Karlstad. Denna ljuva stad! Där allt går i gult och lila och en svag doft av kaffe ständigt ligger över staden. Jag svävar fortfarande lite på rosa moln över det faktum att någon faktiskt betalar för att se mig 5 dagar i veckan! Och inte nog med det! Jag har en superlägenhet! Mitt i stan! Jag går omkring och är löjligt nöjd. Min lilla 2:a på 43 kvadrat! En smula konstig färg på tapeterna men jag har vant mig! :) Mitt första intryck var Cappuchino, men efter att ha studerat det hela mer ingående skulle jag snarare säga någon slags latte... Hursomhelst, fint! Jag har provat både min tvätt och diskmaskin. De fungerar alldeles utmärkt! Alla fönster vetter mot innegården, och tittskåpseffekten gör att det känns som hemma (vildanden).

Här på Länsstyrelesen i Värmland behöver man inte oroa sig för att bli snuvad på sina fikaraster! Alla fikar tillsammans minst 1 gång/dag, ofta 2. Jag gör mitt bästa för att jobba på min sociala förmåga. Den kan komma väl till pass. Många är lättpratade men det har slagit mig att de flesta har hus eller är gravida. Ämnen som kanske inte är mina specialområden. Ändå är alla relativt unga. Och trevliga bör tilläggas! Alla vill att jag ska trivas och är mycket måna om att jag känner mig välkommen och hemma. Under mina två första veckor har jag hunnit med 2 afterwork och 3 luncher ute. Oftast äter alla medhavd mat. Fast alla går ner till lunchrummet tillsammans, på min enhet. Vi är 14 stycken och på hela avdelningen finns 60 personer. Jag tampas fortfarande med namnen på de övriga 46. En tråkig sak är att jag fortfarande, efter 2 veckor, väntar på materialet jag behöver för att kunna sätta igång med mitt projekt. Därför kan jag inte påstå att livet är särskillt stressigt för tillfället. Jag antar att det är lugnet före stormen. Men jag är numera grymt motiverad och vill verkligen sätta igång på allvar. Imorgon ska jag dessutom byta rum. Från mitt som har utsikt över ventilationstrummorna till ett med älvutsikt! (För dem som inte är så väl bevandrade i Värmlands geografi kan tilläggas att älven=klarälven) Då får jag även höj och sänkbart skrivbord samt häftig stol! Deeutom gjorde jag ett fynd idag! Jag hittade en övergiven ergonomisk pall i naturvårdarnas korridor som de gärna ville bli av med. Folk är inte kloka! Hursomhelst nu sitter jag mycket nöjd på den.

Jag har inte fått bredbandet jag har beställt än och har grym abstinens. Och till helgen ska jag lämna in min dator på reparation igen, innan 2-års garantin går ut. Så jag lär väl få det lagom tills dess att jag är datorlös... Jaja, det är väl ingen nyhet att datorn strular och det är ju gratis om jag fixar det nu.. men det känns lite surt ändå.

Jag har införskaffat ett gymkort. SATS ligger 1,5 kvarter bort. Ett avstånd som gör att jag aldrig kan skylla på att jag inte orkar pallra mig dit. Desstom, fick jag veta när jag löste medlemskap, så ringer de om man inte är där på en vecka och hör efter var man blivit av och försöker peppa. Jag tycker det låter snudd på läskigt. Storebror ser mig, eller i det här fallet; storasyster. Som nybliven medlem och hurtbulle, har jag lyckats ta mig dit hela 4 gånger under första veckan och jag känner mig mycket stolt över min prestation.

Som kuriosa i min klumpighet använde jag mina linser igår, första gången på jag vet inte hur länge. Det gick förvånansvärt bra. ...tills jag skulle ta ut dem och i min ovana körde in nageln i ögat. Nu lär jag ju inte ha dem igen på minst en månad. Suck! Har man inga problem är det ju bra att skaffa sig några.

Jag avundas Anna Maria. Varför finns det ingen hållare för mobilsmycken på min telefon?? Hur kan Ericsson vara så klumpiga att tillverka en utan?! Jag vill ha små fluffiga prydnader till min mobil! Jag köpte aldrig några till mig själv i Kina eftersom min telefon inte har en hållare... Vad är en höst utan mobilsmycke?

Alla vägar bär till Karlstad. Glöm inte det.

/Annika