Ekosystem, class of 01

onsdag, augusti 30, 2006

Lund

Nu sitter jag här på översta våningen på UB, precis under taket och blickar ut genom de enorma fönstren på regnet utanför. Det är tomt och tyst här, bara jag och en till. En popkille som även han verkar uppskatta stillheten och den våta grönskan utanför. Det känns inte riktigt verkligt det här. Jag känner mig som hjältinnan i en film som svårmodigt blickar ut genom ett fönster. Det regnar alltid i sådana scener. Egentligen borde jag börja gå. Handla en present till Johanna. Hon har födelsedagsfika ikväll. Men jag vill inte gå. Jag vill sitta kvar här. Just nu känns det som jag skulle kunna sitta här för alltid. Alla har åkt. Eller nästan. Anna Maria är kvar i en vecka till. Jag antar att Sara och Björn är framme nu. Kina. Jag är lite avundsjuk. Petter och Lovisa sitter väl på flyget... Nu är det snart bara Anders och jag kvar.. Fast Anders har ju åtminstonne en bostad. Det är lyx. Jag hade hoppats att jag skulle ha ett jobb nu och en bostad. Det känns lite som ett moment 22. Inget jobb utan bostad och ingen bostad utan jobb..

Jag är i alla fallhelt klar nu. Inte en enda sak kvar. Inget litet arbete. Ingen tenta. I måndags tryckte klart och band in exjobbet. Jag kan hålla det i handen. Det känns bra. Det blev fint. Så nu är det bara det där med att söka jobb. Det hade varit roligt och spännande om jag inte blivit av med lägenheten. Men nu är det lite för mycket för att det vara roligt.

Undra om jag ska gå nu. Jag kommer bli genomblöt. Men affärerna stänger snart och jag behöver en present. Något fint. Det är ju ändå ganska mysigt att krypa in i en filt med en mugg varmt te. Och det blir ju egntligen bara mysigare ju kallare man är.

Det känns konstigt att se alla som skyndar till sina föreläsningar. Alla som myllrar på lth. Jag undrar alltid vart de tar vägen. För det är bara i början av höstterminen det är så. Är det alla nya som inte vågar röra sig på området om det inte sker i grupp? Eller slutar folk helt enkelt att gå till skolan efter ett par veckor?

Nej nu ska jag gå. Varför tog jag inte med ett paraply? Antagligen för att det inte regnade när jag gick hit. Men ändå. Jag borde vara vuxen nu och kunna förutsäga sådant här. Men den kommer väl krypande på en allt för snart. Vuxenheten. .

Annika

1 Comments:

At 9:25 fm, Anonymous Anonym said...

Nja, det låter inte festligt alls, det där med att bli klar. Men det kommer ju inte vara så osäkert länge. Någon typ av jobb kommer man ju hitta, tänker jag, och bostad går ju alltid att fixa, det handlar ju mest om att veta var man vill vara...

Snart kommer resedagbok från mig och Sara också

 

Skicka en kommentar

<< Home